Jahaja.
Hängde ju på en bröllopsfest igår, och i vanlig ordning var det varmt som katten. Jag svettade ned skjortan på alla bra ställen som inte syns, exempelvis mitt på bröstet och sedan ett snyggt "V" över ryggen... Men det såg typ ut som som att det skulle vara så...
Långa sittningar är inte min grej. Jag är ju vanligtvis inte en stressig person, , men under tretimmarssittningar kan jag få fullständig panik. Jag pallar helt enkelt inte att sitta och le åt samma personer hela tiden och sakta bli fullare och fullare tills maten inte smakar någonting längre. Jag hade visserligen trevligt sällskap igår vid bordet men, jag vet inte, det blir liksom alldeles för formellt för min smak.
Tacka vet jag förfesterna hos RY framför "Så ska det låta" eller kanske (och ännu bättre) "På spåret". Jag och J blev långsamt fullare medan RY satt och kollade Perez Hiltons blogg eftersom de inte var lika sugna som vi på att kolla in svensk kvalitétsteve. När klockan började närma sig spöktimmen brukade varken jag eller J vara speciellt berusade, och då fick R fria händer att blanda shots åt oss som smakade både bra, och ibland alldeles förskräckligt.
Vad jag vill komma till är, att de rena grundprinciperna är gemensamma mellan bröllopssittningar och förfesterna hos RY. Mat, sprit, sällskap och tid finns vid de båda tillfällena men med helt olika anspråk. Med familjen handlade det inte om att föra samtal. Samtalen förde oss och om det var tyst så var det helt enkelt tyst. Jag har nog aldrig upplevt något så kompromisslöst umgänge som med familjen. Alltid avslappnat och helst av allt iförd mjukisbyxor. Kanske var det därför jag kunde släppa på tyglarna så till den grad att jag avslöjade att jag bruka mörda prostituerade i GTA, efter att jag hade legat med dem, för Y:s mamma.
Ja, familjen i sin ursprungliga form är ett minne blott, men minnena från tiden är inlåsta och förseglade i kassavalvet.
Love/ T
Långa sittningar är inte min grej. Jag är ju vanligtvis inte en stressig person, , men under tretimmarssittningar kan jag få fullständig panik. Jag pallar helt enkelt inte att sitta och le åt samma personer hela tiden och sakta bli fullare och fullare tills maten inte smakar någonting längre. Jag hade visserligen trevligt sällskap igår vid bordet men, jag vet inte, det blir liksom alldeles för formellt för min smak.
Tacka vet jag förfesterna hos RY framför "Så ska det låta" eller kanske (och ännu bättre) "På spåret". Jag och J blev långsamt fullare medan RY satt och kollade Perez Hiltons blogg eftersom de inte var lika sugna som vi på att kolla in svensk kvalitétsteve. När klockan började närma sig spöktimmen brukade varken jag eller J vara speciellt berusade, och då fick R fria händer att blanda shots åt oss som smakade både bra, och ibland alldeles förskräckligt.
Vad jag vill komma till är, att de rena grundprinciperna är gemensamma mellan bröllopssittningar och förfesterna hos RY. Mat, sprit, sällskap och tid finns vid de båda tillfällena men med helt olika anspråk. Med familjen handlade det inte om att föra samtal. Samtalen förde oss och om det var tyst så var det helt enkelt tyst. Jag har nog aldrig upplevt något så kompromisslöst umgänge som med familjen. Alltid avslappnat och helst av allt iförd mjukisbyxor. Kanske var det därför jag kunde släppa på tyglarna så till den grad att jag avslöjade att jag bruka mörda prostituerade i GTA, efter att jag hade legat med dem, för Y:s mamma.
Ja, familjen i sin ursprungliga form är ett minne blott, men minnena från tiden är inlåsta och förseglade i kassavalvet.
Love/ T
Kommentarer
Trackback
