Ja vad hände egentligen?!

Jag som trodde att den här sovahosmammavanan, dvs lägga sig 21.30 och gå upp 07.30, skulle hålla i sig fram tills att det var dags att jobba igen. Det hade ju varit smidigt.

Det var en trevlig kväll igår dock. Tack familjen för det!

Nu ska jag ta itu men den däringa ångesten som infinner sig när man vet att man bara har ett par semesterdagar kvar och känner att man måste hinna göra massa fantastiskt roliga saker innan det är för sent. (världes längsta mening)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0