Första resan till jobbet
Detta hände min första jobbdag...
Jag gick en härlig promenad till Södra. Glad i hågen för att det äntligen var dags att börja jobba igen.
När jag stod där och fantiserade om hur många roliga mail jag skulle ha i inkorgen, så föll plötsligt en kille som stod bredvid mig ner som en fura. Han tappade glasögonen på spåret, slog i munnen ordentligt och började blöda massor. Sen började han krampa.
Yes, tänkte jag, jag kan ju de här med epilepsi rätt bra, nu får jag göra dagens goda gärning. Ett par tanter och en man i kostym hann dock före och tog hand om den nu helt blodige kramparen och ringde 112. ´
Precis då kom tåget. Jag kände mig som en riktig bov som inte hjälpte till, men det kändes bara ännu dummare att gå dit när det redan var så många som hjälpte. Så jag hoppade på tåget. Vid det laget hade killen även börjat kräkas.
Sen vet jag inte mer, men hoppas verkligen att det gick bra för honom till slut!
En ganska omtumlande morgon måste jag säga. Jag fick lite ont i hjärtat för killen som gjorde sig så illa. Stackars, stackars alla som har ep och aldrig ens kan känna sig trygga med att resan till jobbet ska gå bra!
Annars har min dag gått över förväntan. Hoppas att ni andra också överlever denna härliga måndag!
Puss E
